Efter sju års förbud är uranbrytning åter tillåtet i Sverige. Från och med den 1 januari 2026 klassar lagen uran som ett koncessionsmineral – och plötsligt blir Sverige en av Europas mest intressanta destinationer för uranprospektörer.
En kursändring med stora konsekvenser
Riksdagens beslut innebär att miljöbalken ändras för att tillåta tillstånd för uranbrytning. Det är en dramatisk omsvängning från 2018 års förbud, som infördes av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.
Sverige beräknas sitta på omkring 27 procent av Europas kända uranfyndigheter. Trots att landet är en av Europas mest avancerade kärnkraftsnationer har all uranråvara hittills importerats – främst från Kanada, Australien och Kazakstan.
Kärnkraftsutbyggnad driver efterfrågan
Beslutet kommer i ett läge då Sverige planerar sin största kärnkraftsexpansion på decennier. Regeringen har aviserat nya reaktorer, med en elförbrukning som kan fördubblas till 2045.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari presenterade förslaget i augusti 2025 och beskrev det som ett avgörande steg mot stärkt energisäkerhet och minskat importberoende.
Bolag som kan dra nytta
Flera bolag positionerar sig redan för att utnyttja den nya lagstiftningen:
District Metals äger Viken-projektet i Jämtland, med en uppskattad resurs på 1,5 miljarder pund uranoxid – en av världens största outvecklade uranfyndigheter.
Aura Energy kontrollerar Häggån-projektet i Bergs kommun, med uppskattningsvis 800 miljoner pund uranoxid. Enligt bolaget skulle fyndigheten kunna täcka Sveriges uranbehov i över 300 år.
Vad händer nu?
Den nya lagen innebär också att kravet på kommunalt veto tas bort för uranprojekt, vilket kan underlätta tillståndsprocesserna. Prospekteringsbolagen väntas nu intensifiera sina undersökningar under 2026.
För Sveriges del handlar det om en balansgång mellan energipolitiska mål och miljöhänsyn – en debatt som lär fortsätta långt efter att de första ansökningarna lämnats in.