Internationella havsbottenmyndigheten har presenterat ett nytt ramverk för mineralutvinning från djuphaven. Frågan är om det räcker för att skydda haven.
Varför djuphavsgruvor?
På havets botten, flera kilometer ner, finns så kallade polymetalliska noduler – klumpar rika på mangan, kobolt, nickel och koppar. Mineraler som världen desperat behöver för batterier och grön teknik.
Problemet är att vi knappt vet vad som lever där nere. Att börja gräva kan få konsekvenser vi inte kan förutse.
Det nya ramverket
Internationella havsbottenmyndigheten (ISA) har tagit fram regler för hur utvinning ska gå till:
- Miljöutredningar krävs innan verksamhet får starta
- Bufferzoner ska skydda känsliga områden
- Övervakning av miljöpåverkan blir obligatorisk
Kritiker menar att reglerna är för svaga och att det är för tidigt att tillåta utvinning överhuvudtaget.
Svenska intressen
Sverige har inga egna djuphavsområden med mineralfyndigheter, men svenska företag kan komma att delta i utvinningsprojekt. Och som stor gruvnation följer vi utvecklingen noga – vad som händer på internationella vatten påverkar hela branschen.